Image
Top
Navigation

Kontorsbyggnaden gungar i sidled och urinen börjar skvätta runt okontrollerat där jag står och kissar. Träffar toadörren och en kaskad slinker iväg genom dörrspringan. Rafsar ihop lite Torkypapper för att rädda situationen. På knä ser jag, genom springan, hela kontoret springa omkring därute mellan skrivborden. Varför sitter de inte ner? Den bleka urinen har runnit några decimeter under dörren och ut på kontorsgolvet utanför toaletten. Trycker ihop Torkypappret och inväntar lugnet utanför, men fötterna utanför slutar aldrig virra omkring. Till slut stannar en kvinna, kvinnan som jag tror är psykiskt labil, med ryggen mot toan, men med fötterna farligt nära pölen. Jag gör ett försök – får upp lite urin, men självklart upptäcker hon mig, skriker till, som om hon hade en mus runt fötterna. Hela kontoret har nu uppmärksammat kisset som smitit ut under dörren. Debatten om urinpölen är igång. Vet de vem som är på toletten? Antagligen. Bestämmer mig för att vänta på att pölen på andra sidan dunstar.

Går mot min arbetsplats och passerar Sonen. Sonen har för ögonblicket alldeles för stort huvud och filmen han tittar på hackar och han gnäller om hjälp. Nästan ljudlöst fräser jag:
-Sänk ljudet.
Som om det skulle hjälpa den hackande filmen, men jag är så uppenbart irriterad över urinäventyret. Och vad gör Sonen här på Arbetet?

Plockar på mig papper och penna. Lämnar byggnaden. Hittar en lugn gammal järnvägsstation, vilken också skulle kunna vara ett övergivet bibliotek, men lugnt är det i alla fall. Rafsar ihop lite idéer på papperet. Jag jobbar alldeles för fort. Skriver korta meningar, fulla med stav- och syftningsfel. Fyller nästan två papper med idéer, som känns solida.

Lite senare presenterar jag idéerna i ett alldeles för litet konferensrum. De illa skrivna idéerna ligger framför mig på ett konferensbord och jag berättar animerat om dem. Jag tror Kunden förstår vad jag försöker få sagt eller så är han bara artig och låter mig hållas för att kunna sticka kniven i ryggen på mig när jag går.

Tillbaka på Arbetet. Huset gungar fortfarande och på den rostfria köksbänken rullar plastsnapsglasen fram och tillbaka. Jag tar tag i rullen med plastglas och kommer att tänka på ett annat uppdrag, som antligen borde vara klart, men jag har ingen koll. Eller är det två olika uppgifter? Eller tre? Pulsen ökar. Vill inte vara med längre.

Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on FacebookShare on Google+Pin on PinterestShare on TumblrShare on StumbleUpon

Submit a Comment

Posted By

Categories

Sagan 2